Hallå Ola Strömberg – som gjort sin sista dag på förbundet

Vi fick en pratstund med Ola Strömberg som tidagen den 16 maj gjorde sin sista dag på Svenska Skidförbundet som förbundsdirektör. Intervjun finns både som text och video.

LÄS OCKSÅ: Pernilla Bonde ny generalsekreterare

Transkribering

Hallå Ola, det här är din sista dag på förbundet. Hur känns det?
– En riktig sportfråga! Det känns faktiskt lite vemodigt, men ändå ganska bra.

Hur kom du fram till beslutet att hoppa av som förbundsdirektör?
– Jag har haft den här rollen i sju år, och som någon klok människa sa till mig, är sex år inom den här typen av tjänster ganska lagom. Så sju år känns nästan på övertid, men ändå bra. Det är ganska lagom.

Det har ju gått några år här på förbundet. Vad ser du för skillnad mot när du är tillträdde som förbundsdirektör?
– En stor skillnad är att vi jobbar mer tillsammans, som ett stort idrottsförbund. Vi är faktiskt Sveriges näst största idrottsförbund efter fotbollen, som är lite större, annars är vi näst störst. Vi har blivit mycket bättre på att jobba tillsammans. Vi fortsätter ta en massa medaljer. Vi drar in mycket sponsorpengar och vi har ordning och reda på ekonomin, och det är väldigt bra att ha i såna här tuffa tider som vi nu ser framför oss.

Nu blir man nyfiken på vad du ska göra nu?
– Jag blir VD för ett vanligt bolag. Jag börjar faktiskt redan imorgon bitti med personalmöte, direkt klockan åtta. Så jag går tillbaka till den tid som var, innan jag började jobb professionellt med idrotten.

Vad tror du kommer sakna mest från förbundstiden?
– Mest saknar jag nog engagemanget och passionen, som finns både i det dagliga jobbet, men kanske framförallt den nerven som blir av att man faktiskt jobbar med tävling. Man är ute på tävlingar och ser folk som lyckas, och ibland misslyckas. Och dessa emotionella svängningar är jäkligt häftiga att ta del av.

Kommer du släppa idrotten helt?
– Jag tror faktiskt inte det. Jag vet inte exakt i vilka former just nu, men på något sätt kommer jag vara med. Det har jag varit hela livet sedan jag tog simborgarmärket, när jag var 2 år gammal, så det kommer att leva kvar.

Det har ju gått några år och idrottsvärlden är ju speciell. Vilka är de tre roligaste minnen du tar med dig?
– Bra och svår fråga. Men det får bli tre helt olika minnen. När jag började här hade jag aldrig sett en längdtävling live. Så då åkte jag upp till Bruksvallarna och fick vara med på premiären där 2016. Jag tror jag stod bredvid Mattias Nilsson. Han bad mig titta lite extra på en tjej som inte var så gammal, ja det är hon ju inte nu heller, som for fram i spåret. Det var Frida Karlsson. Det var riktigt häftigt att uppleva, att se live precis där och då. En annan del som jag själv deltog i, tillsammans med alpint, var Live like a pro där man låtsas vara professionell skidåkare för några dagar. Det var både häftigt och utmanande. Man fattar att; det där är ju jobbigt och svårt på riktigt. Och det tredje är alla möten där vi träffas fysiskt. Vi är ju spridda över hela landet, så när vi har personalkonferenser eller personalmöten är givande. Och riktigt kul att ta med sig.

Har några avslutande ord med något som du vill skicka med oss?
– Om man ser på idrottsrörelsen och skid- och snowboardrörelsen i stort så är det ett jättestort TACK för all nytta ni gör, kanske mer än vad ni tror. Idrotten spelar en otroligt stor roll i samhället. Det här låter jätte politiskt, men det är faktiskt sant. Idrotten spelar en otroligt stor roll. Så alla ni som inte får betalt för att hålla på med idrott och ni som får betalt; klappa er själva på axeln, om inte någon annan gör det, för att ni gör jättestor nytta... och fortsätt med det.

Då önskar vi dig lycka till i framtiden!
– Tack så mycket.